dareyouto

Sitter många gånger och funderar tillbaka på när man var liten och vänner var så enkla att få.

Idag är det svårare.

Har under de senaste dagarna-månaderna-åren konstaterat att jag har verkligen inga riktigt nära vänner om jag umgås med.

Vad som har hänt det vet jag inte riktigt men vi har väl vuxit ifrån varandra...

Alla säger att det kommer med tiden och det tvivlar jag inte på, men jag inser att jag har missat väldigt mycket i livet tackvare att jag inte har haft någon där på det viset.

Kan ärligt säga att jag är många gånger avundsjuk på kompisgäng som åker iväg och hittar på saker, eller de gånger min sambo berättat om allt dom gjorde när han var i min ålder(Det skiljer 8 år) och det låter så himla roligt.

Jag har gjort mycket roliga saker i mitt liv också, men inte alls på det viset.

Festival, utomlands, ute på krogen eller bara en mysig filmkväll med ett gäng kompisar.

Det var längesen jag upplevde den glädjen som finns i att få umgås med riktigt nära vänner, som du kan berätta allt för. Jag har sådana personer i min omgivning men det är inte alltid samma sak.

Men jag tror tyvärr det är problemet att lita på folk som ställer till det för mig.

Den enda jag litar på fullt ut är mig själv och det slutar alltid med att jag hellre sitter hemma själv.

Kanske är det så att jag bara har mig själv att skylla?